Nordenfelt

Redan år 1869 byggde den svenska flottan två ubåtar, men ingen av dem var någon succé. Bättre gick det något decennium senare, då den svenske uppfinnaren och affärsmannen Thorsten Nordenfelt började bygga svenska ubåtar efter att ha inspirerats under en vistelse i Liverpool där han fick se en ångdriven ubåt skapad av den engelske ingenjören George William Garrett. Nordenfelt blev vid sugen på att bygga en ubåt som kunde föra med sig torpeder, och han fick hjälp av Garrett som delade med sig av sina kunskaper inom området.

Nordenfelt N:o 1

Till en början funderade Nordenfelt på att begagna sig av ett fotogenmotorelektriskt maskineri med elektriska ackumulatorer för sin första ubåt, men denna helt banbrytande lösning valdes bort till förmån för en mer beprövad variant där man lät installera en ångmaskin som kunde lagra överhettad ånga för drift i undervattensläge.

Byggandet av ubåten, som gavs det passande namnet Nordenfelt N:o 1, genomfördes hos Bolinders Stockholm. N:o I var cirka 20 meter lång, med ett deplacement på ungefär 60 ton. Den kunde färdas 130 sjömil utan att behöva tanka, och var beväpnad med en enda torped.

Nordenfelt N:o 1 stod klar år 1885 och dess förmågor visades upp för en rad utländska officerare. Till slut blev det Grekland, var ledare vid den här tiden oroade sig över det Ottomanska rikets utbredning, som köpte ubåten för militärt bruk.

Nordenfelt N:o 2

Nordenfelt N:o I följdes så småningom av N:o 2 och N:o 3; ubåtar som var över 30 meter långa, 6 meter breda, och hade ett deplacement på 160 ton var. Båda byggdes vid Barrow Shipyard i Barrow-in-Furness i norra England, en stad som så småningom skulle komma att bli berömd för sin tillverkning av militära ubåtar.

Dessa båda ubåtar, vars normala bemanning uppgick till sju personer per ubåt, drevs av varsin koleldad 250-hästkrafters Lamm ångmotor och kunde lastas med 8 ton kol var. Maxfart i ytläge var 6 knop, medan maxfart i undervattensläge var 4 knop.

För att kunna genomföra attacker och försvara sig var varje ubåt utrustad med två 356-milimeters torpedtuber och två 35-milimeters maskingevär. Ubåtarna kunde dyka ned till 160 fots djup, vilket motsvarar närapå 50 meter.

N:o 2 stod klar 1886 och N:o 3 året därpå. Båda såldes till det Ottomanska riket, och fick namnen Abdül Hamid respektive Abdül Mecid.

Abdül Hamid innehar ett världsrekord – den var den första ubåt någonsin som avfyrade en torped i undervattensläge.

Nordenfelt N:o 4

N:o 4 stod klar år 1887 och var en riktig tungviktare på 250 ton som hade dubbelmotorer och drevs av en 1250 hästkrafters ångmaskin. Den här ubåten, som också byggdes i Barrow-in-Furness i norra England, hade invändig torpedtub – en lösning som aldrig tidigare använts.

N:o 4 såldes till en ryska marinen, men han aldrig levereras innan den gick på grund utanför Esbjerg, sydväst om Jylland. Denna ekonomiska förlust gjorde att det aldrig byggdes någon N:o 5 och Nordenfelt sålde sina ritningar till en köpare i Barrow-in-Furness.