FC på Sjöborren och Svärdfisken

1953-54 och 1956-57

Några minnen från tjänsten på ubåt.

Mina första ubåtar.

Den 1. oktober 1944 mönstrade jag ombord pÃ¥ Svärdfisken ”med kost och logi fr.o.m. dagen”.

Vi var fem fänrikar fördelade till var sin ubÃ¥t och vi gick UbOK – ubÃ¥tsofficerskurs. Förutom teoretisk utbildning fick vi ”smyga rör”. Det innebar att lära sig alla system och all apparatur ombord och att tjänstgöra i alla befattningar som fanns i fördelningsboken samt att tjänstgöra som VO bÃ¥de till sjöss och i basen (som var Patricia i Märsgarnsviken). Det var fortfarande krig och vi gick ”vakt om vakt” även i basen. Vilket innebar att man hade permission varannan lördag och söndag

Övningsområde till sjöss var huvudsakligen farvattnen mellan Landsort och Almagrundet och skärgårdsnavigering mellan Ålandshav och Kalmarsund.

Luciadagen var vi till sjöss och det var nÃ¥got säreget att i radion höra LuciasÃ¥nger ombord pÃ¥ en ubÃ¥t ute i mörka havet. Den 8 april, dagen dÃ¥ Tyskland kapitulerade, var vi till sjöss för att vi elever skulle öva ”torpedskjutning mörker” vilket med dÃ¥tida taktik gjordes i marschläge Ã¥tföljd av omedelbar dykning, (min torped missade).

(Kraftfull tornsymbol. Konstnären som gjort bilden är ubåtskamraten Birger Lennings, gjorde symbolen även till Sjöborren).

Krigsslutet innebar att ett stort antal av flottans fartyg gick in för avrustning. För min del kom jag att efter en kort tid på U5 bli placerad som 2.off på Ubåten Näcken och var kvar där till hösten 1945.

Ubåtsförbandet i Karlskrona.

DÃ¥ fanns lokala sjöstyrkor och Karlskronaavdelningen var en sÃ¥dan. Och i den ingick bl.a. ett ubÃ¥tsförband som bestod av Delfinen och ytterligare en ”stor Ub” samt nummerbÃ¥tarna U1, U2 och U3. Alla fem ub hade sin uppbördsmaskinist och sÃ¥ fanns det en besättning för de större ub och en för nummerbÃ¥tarna. Som depÃ¥fartyg för dessa 5 ub hade vi jagaren Malmö vid mobiliseringskajen.

Vi tog ut ubÃ¥tarna, en i taget, för övningar mestadels i Hanöbukten men även pÃ¥ besök i närliggande hamnar. Ett sÃ¥dant besök var i Visby. Vid Ã¥terresan fick vi en kuling pÃ¥ oss och ungefär halvvägs mellan Gotland och Öland fick vi maskinhaveri – det var nÃ¥got som ”skar” i dieseln (nummerbÃ¥tarna hade bara en diesel) och batteriet var ganska urladdat. Men vÃ¥r trygge UM (uppbördsmaskinist, med dagens benämning Maskintjänstchef) sa till FC att bara vi kan lägga oss med minsta möjliga rullning sÃ¥ grejar vi det. Jag tror att det gällde att ”hängsla upp” (?) en av kolvarna. Naturligtvis grejade han det och vi kunde fortsätta till Karlskrona.