Med kort varsel, omkring en vecka, blev Sjöborren beordrad att deltaga i denna s.k. ”snorkslövning” eller långsnorkling. Trots detta korta varsel uppkom inga sura miner eller ”kvirr”, utan tvärt om gjordes allt för att vi skulle bli klara i tid. Det är så en ubåtsbesättning arbetar när den är som bäst.

Vad är då avsikten med denna övning? Jo, det är att pröva ubåten under vinterförhållanden, framför allt för att få erfarenhet av kylan och den korta ljusa tidens inverkan på operationerna. Innan snorkelns tid var ubåtstaktiken den att batterierna laddades i marschläge under mörker och under dagen gick ub på periskopdjup. Nu för tiden är taktiken den omvända, nu sker laddning under dager på periskopdjup och under mörker går ub på stort djup eller i varje fall tyst för att själv kunna lyssna. Med andra ord, somrarna är bra för en snorkelubåt för då kan man välja laddningstid under mycket stor del av dygnet, medan vintrarna kan vara bekymmersamma. (Den ”bottenlägestaktik” som vi använt nu under fredag – lördag är gammal och välkänd, den användes framför allt för att ge besättningen en chans till vila och för att spara batteriet. Tyska ubåtar använde den med stor framgång under år 1942 på amerikanska ostkusten. De låg gärna på botten med hydrofonspaning och inväntade sina mål).

Taktiken att uppträda i uläge ständigt är orsakad av den fientliga flygspaningen, som kan väntas bli intensiv över Östersjön.

Apropå flygspaning så kom på lördagen ett meddelande från flottiljchefen som omtalade att svensk flygspaning icke ännu haft möjlighet att upptäcka oss. Låt oss fortsätta i samma stil.

Snorkelövningen i år är upplagd så, att förflyttningen från Hårsfjärden till området utanför Skåne skall ungefär motsvara en förflyttning under krig från svensk bas till ub operationområden. Övningsförflyttningen kanske t.o.m. är något längre. Den är c:a 280´ , vilket innebär 90 – 100 tim. gång i uläge (medelfart 3 knop). På en krigsexpedition skulle vi alltså kunna stanna något eller några dygn längre i ett operationsområde än de två dygn vi nu uppehålla oss där. Hemvägen – som liksom bortvägen går utmed Öland och fastlandskusten. Möjligen kommer finalen på övningen att öva torpedskjutning mot Tre Kronor på torsdagen.

Denna långa ulägesgång i sträck fordrar mycket av såväl material som personal. Materialen måste vara i topptrim när ub startar. All den materielvård och det underhållsarbete, som nedlagts av alla och envar, har burit rik frukt, om en sådan här övning kan genmomföras utan större avbrott.

Men fortfarande är det människan, som skall sköta och utnyttja materialen till sjöss. Ubåtslivet fordrar mycket av sina män. Kylan i ATR, slamret i ATR, trångboddheten, torpedjobben, rökförbudet, tröttande vakttörnar m.m. är inte direkt några glädjeämnen. Dessa långa övningar under fredstid är också till för att vänja oss vid sådant liv och förbereda oss till att kunna klara ut det även under ofärd, när ytterligare pressande faktorer tillkomma. En ubåtsbesättning brukar finna sig tillrätta med olägenheterna, och man kan nog spåra anledningarna. Det är väl så att varje man ombord känner sitt värde, han har ett ansvar och hans arbete betyder mycket för oss alla. Sen finns det också en gnutta stolthet över ubåtsvapnet, ett vapen som vi tror på och sätter som nummer ett i flottan. Låt oss upprätthålla detta anseende, inte bara inför oss själva utan även utåt och i alla avseenden.

Sjöborrens snorkelövning är inte slut ännu. När denna tidning lämnar tryckpressarna återstår säkert fyra dygn. Vi skall komma överens om att fortsätta i den goda stil som vi börjat och icke slappa av varken till humör, arbetslust eller vilja. Då kommer vi att med rätta vara stolta när marschläge beordras på torsdag.

En som var med på denna långsnorkling var Ubåtsklubbens nuvarande kassör, Alf Martinsson.