Berättelser från tiden som sjöman i flottan juni -74 till dec -76.

(Bilder finns i bildarkivet)

Hej alla vänner i klubben.

Jag heter Lars-Inge Gustavsson och bor i Upplands Väsby norr om Stockholm. Jag är uppväxt på västkusten och bodde i Skene i Västergötland under den tiden som jag ryckte in i det militära.

I Ubåtsklubben har jag medlemsnummer 108 och det skulle vara kul om de gamla kompisarna från den tiden hörde av sig. Många är inte med men jag har kontakt fortfarande med ett par stycken.

Efter gymnasiet, våren -74 så blev jag inkallad och hamnade till min förvåning som telegrafist med inriktning att jag skulle göra tjänst på ubåt.

När jag mönstrade så sade mönstringsförrättaren att mitt önskemål om att komma till ubåt inte gick för jag var för lång (190 cm). Detta stämde inte när jag fick inryckningspappren för då hade jag ändå kommit in till ubåtsvapnet. Efteråt när jag våren -75 kom till ubåten så fann jag att jag inte var längst, det var en officer som hette Feldreich och han var antagligen en bit över 200 cm. Han var brorsa till den kände basketspelaren på den tiden.

Det jag fick veta var att det inte var några problem att ha långa personer på ubåt, det var ju min egen skalle jag slog i så man lärde sig fort att ducka där det var trångt.

Jag gjorde 436 dagar som värnpliktig varav 9 mån i Karlskrona under grundutbildningen och sedan tog jag frivillig värvning då det var brist på telegrafister. Jag stannade ytterligare 14 mån som frivilligt anställd Furir och slutade dec -76.

Under tiden i Karlskrona, på Trolle, så hade vi väldigt trevligt. Jag tog många bilder och har ett album fullt från tiden i flottan. Några har jag skickat till klubben men jag har tänkt skicka fler, även från tiden när vi gjorde grundutbildningen.

I Karlskrona var det en trevlig tid, vi hade gröntjänst på KA2 och det var stor skillnad mellan hur man behandlades som flottist eller marksoldat, det såg vi. Det syns lite på bilderna hur trevligt vi hade (befälen sjöng och spelade gitarr för oss på kvällen när vi låg över i tält).

Telegrafistutbildningen var ganska så komplicerad men intressant eftersom den innehöll mycket teknik, ca 2/3 av de som ryckte in gallrades ut under utbildningen.

Efter grundutbildningen, som slutade i mars -75, transporterades vi ut till båtarna med buss som körde krigsvägar upp till Stockholm. Det tog en hel natt.

När vi kom fram till Berga så gick vi till våra resp. båtar och jag letade reda på HMS Delfinen där jag skulle tjänstgöra.

I hamnen fanns ett litet rött torp där 3 div. hade kontor och dit ställde jag mina steg. I dörren togs jag emot av Kapten Dick Öreus (IntendenturtjC) och då gjorde jag som man gjorde i Karlskrona, d.v.s. gick upp i enskild ställning och anmälde mitt nummer och namn.

Dick hälsade mig välkommen och bjöd på kaffe med dopp och tog emot mig på ett sätt som gjorde mig överraskad då han menade att jag var efterlängtad då det var en hel del som skulle göras, t.ex. tjänstgöringslistor m.m. Ett trevligt gäng officerare, plutonofficerare och jag (menig) satt och fikade och skrattade tillsammans. Kul mottagande, gav god stämning.

På hösten -75 i augusti eller september gick vi ut på KFÖ till Härnösand. Och på vägen dit hände en liten olycka. Det var torpedkillen Tynnelä som fick torpedinhalningsveven i skallen och behövde sys (det finns bilder på det).

De bilder på ubåtens Sergeanter som jag tog under den resan har lagts ut tidigare. Man ser vilken hobby de hade under resan, virkning och stickning. Det var ett kul gäng och som ni kan se så var klädseln fri.

I Härnösand var det en annan ubåt som sköt en skarp torped i en demonstrationsuppvisning inför en massa folk. Tanken var att den skulle explodera men det blev en blindgångare som man var tvungen att dyka ner till och fästa sprängladdning runt. Därefter small den.

Detta hamnade t.o.m. i tidningarna.

Vi låg inne i hamnen i centrala Härnösand och låg inkvarterade på ett motell vid infarten till staden.

En natt gick vi in i Ångermanälven uppför den stora fjärden förbi Kramfors och då, mitt i natten, blev vi passerade av ett antal Spica-båtar. Alla, även vi körde helt mörklagda utan lanternor. Det var häftigt.

Vi gick in vid ett pappersbruk mitt i natten och låg där till nästa dag. Under natten lastade vi torpeder och på morgonen fick vi gå till en affär som låg strax utanför grindarna. Snacka om att expediten blev överraskad när det dök upp en massa sjömän där.

När vi gick tillbaks till Stockholm gjorde vi en s.k. vänjningsövning. Det innebar att vi ubåtar gick parallellt i uläge med alla antenner, periskop och snorkeln uppe. Sedan for det några minsvepare runt oss och släppte skarpa sjunkbomber mellan ubåtarna. Det var spännande. Dessutom så kom en minsvepare lite för nära oss så glas sprack i mätare, lite läckage från en ventil gjorde att det sprutade vatten i manöverrum och alla som satt på stolar, t.ex. jag i radiohytten, for i golvet. Då skällde chefen (Ossian Sönnergren) på minsveparen rätt så hårt.

Under vintern -75—76 frös det pÃ¥ och blev en väldigt sträng vinter sÃ¥ vi var tvungna att flytta oss frÃ¥n Berga till Karlskrona. Men det dröjde inte länge innan vi fick gÃ¥ till Göteborg som var den enda isfria hamnen dÃ¥.

När vi låg i Göteborg låg vi på nya varvet men var ute på en del övningar, t.ex. en gång till Lysekil.

När vi skulle gå därifrån så stormade det så att det gick hög sjö.

T.o.m. fiskarna i hamnen undrade varför vi skulle gå ut, vi hade en plan att gå tillbaks till Göteborg men de erfarna fiskarna tyckte vi var knäppa som gick ut i sådan sjögång.

När vi passerat de öar utanför Lysekil som skyddade hamnen från den värsta sjögången så rullade det på så att all personal utom en fick gå ner från tornet. Den som var kvar var en officer (kommer inte ihåg vem) iklädd utstigningsdräkt. Älvsborg var med ute och en kille som jag träffade senare i mitt nuvarande yrke sade att ubåten rullade så att man såg inte tornet. Det låg ner under sjön och kom upp, lade sig ner på andra sidan, försvann i vågorna och så var det. Under tiden satt officern i tornet och sjöng sjömansvisor för full hals medans flera av oss andra satt nere i båten och spydde.

Man kunde se på krängningsmätarna att vi rullade 70 grader från lodlinjen så batterier läckte och efteråt fick det saneras.

Det beslutades att vi skulle gå in i närmsta skydd och förtöja långsides vid Älvsborg. Vi försökte men trossarna brast så vi fick ta en inomskärstur ner till Göteborg. Detta var en resa.

I maj -76 Ã¥kte vi med Delfinen (om jag kommer ihÃ¥g rätt) till Lübeck pÃ¥ ett flottbesök tillsammans med Draken, Sjöormen och vÃ¥rt förläggningsfartyg dÃ¥, Älvsborg.

Det var en trevlig resa, Mattias Hallén som var en av de trevligaste officerarna putsade kortvÃ¥gsantennen sÃ¥ att den glänste när vi kom ner. Det finns bild pÃ¥ det.

Resan ner gick i fint väder och det fanns tid för solbad på däck.

Det finns tvÃ¥ gruppbilder pÃ¥ UbÃ¥tsklubbens hemsida frÃ¥n Lübecks hamn. En har Ola Fransson lagt in och en har jag lagt in tidigare.

Våren -76 var vi på bröllop. Vi gick in till Stockholm och var med och hyllade Kung Karl Gustav när han gifte sig med Silvia. Detta var kul. Vi var på Skansen på kvällen och dansade. Full fart var det.

En gång, inför ett finbesök från en hög chef (troligen chefen för Kustflottan), så var vi på en övning och då torpedkillarna vevade in en torped så gick den igång inne i torpedrum (jag tror det var på Springaren).

Jag var precis då på väg genom luckan in till torpedrum och hörde att torpeden satte igång. Då backade jag snabbt in i manöverrum och slog igen luckan efter mig. Torpeden gick distansen ut och eftersom det var vatten, tryckluft och fotogen som sprutade bakåt så blev det oerhört smutsigt i båten. De som var i torpedrummet såg ut som de blivit sprutmålade med blanksvart färg.

Vi fick städa båten i tre dagar i skift dygnet runt inför finbesöket men båten blev aldrig mer helt ren.

Ett par gånger var vi och testade krigsförtöjningsplatser, t.ex. en gång utanför Norrtälje. När vi testat frågande chefen om vi ville gå hem igen eller om vi ville gå in till Norrtälje och övernatta där.

Så klart röstade vi för Norrtälje, vi hade kul.

En gång hade vi skeppsafton ute på en ö och då hade vi en barkass med besättning med oss som tog oss iland.

Iland så var det grillparty, sång och musik samt en del bira. Efter ett tag när vi hade blivit i form hade befälen prickskyttetävling på ölburkar med sina tjänstepistoler.

Jag kommer inte ihåg allt nu men kanske det dyker upp något mer senare. Då skriver jag lite om det då.

Min muck kändes en hel del då jag trivdes väldigt bra men så är det.

Här kommer lite mera incidenter

Vi låg i Karlskrona då och då, bl.a. med provturer med Nordkaparen och övningar i Hanöbukten. Vi två tillfällen hände det saker som jag kommer ihåg.

En gång när vi låg i uläge hörde vi en båt komma mot oss och det var en ubåt eftersom vi inte heller såg något på ytan. Den plottades och vi låg på kollisionskurs med den och den identifierades till att troligen vara en polack.

Vi låg tyst och lyssnade utan att röja oss men då den kom rakt emot oss och vi inte kunde riskera en olycka så beordrade chefen en nöduppstigning så vi blåste tankarna och steg till ytan så fort vi kunde. Polacken for rakt under oss och försvann. Han hörde säkert vår blåsning.

En annan gång i Hanöbukten när vi låg med periskop uppe så såg man en torpedbåt (Spica) komma emot oss. Den hade antagligen lite dålig koll på var vi befann oss och när den kom emot oss hissade vi också någon annan mast (kommer inte ihåg riktigt).

Det slutade med att vi blev tvungna att dyka för att undvika en rammning men vi hann inte ner utan Spicabåten körde över oss precis framför tornet över däck. Det var nära.

En annan gång utanför Hårsfjärden när vi gick avmagnetiseringsbanan i uläge (som vi gjorde då och då) så gick vi på grund. Då det inte gick att få upp ubåten direkt och vi hade antagligen hamnat lite utanför banan så kunde vi efteråt konstatera på det skrivande ekolodet att vi hade studsat mot botten över 20 ggr. Efter detta gick vi till Musköbasen för kontroll.

Hälsningar

Lars-Inge

BILDER!