Händelseförloppet

Den 27 oktober – grundstötningen

På kvällen tisdagen den 27 oktober 1981 genomförde den svenska marinen övningar i Östersjön utanför Karlskrona för att testa en ny ubåtsjakttorped. Deltog i övningen gjorde ubåten Neptun och två stycken helikoprar ur den trettonde helikopterdivisionen.

Sikten var god, och det var också stilla och lugnt så att ljud hördes väl även på långt håll över vattnet. Efter klockan åtta på kvällen hörde flera av de boende på öarna i området motorbuller, men eftersom det hade hunnit bli mörkt kunde man inte se vad som orsakade ljudet, och de flesta gissade att de rörde sig om ljud från marinens övning. Sanningen var dock att ljudet de hörde kom från en sovjetisk ubåt som försökte ta sig ifrån ett grund där den fastnat.

Den sovjetiska ubåten U 137 hade gått på grund kring klockan åtta på kvällen. Man försökte initialt ta sig loss från grundet med hjälp av ubåtens dieselmotorer, men när detta inte fungerade klättrade några personer ur besättningen, inklusive befälhavaren, upp i tornet. Därifrån kunde de se att det låg en liten ö ungefär 30-40 meter från båten, samt en större ön cirka 100 meter bort. Man gjorde nu ett nytt försök att ta sig av grundet, och det ljud öborna hörde i kvällsmörkret var ubåtens dieselmotorer som kördes på högvarv.

Den 28 oktober – uppdagandet

Fiskare Sturkmans märkliga upptäckt

Tidigt på onsdagsmorgonen begav sig fiskarna Ingvar Svensson och Bertil Sturkman ut från Sturkö för att vittja nät, och lade då märke till att vattenytan var täckt av en tunn oljefilm. Efter att de båda återvänt till Sturkö gav sig Sturkman ut på nytt för att ta upp några av sina egna krokar, och strax före klockan tio på förmiddagen fick han syn på en ubåt som stod halvvägs uppkörd på grundet vid Torumskär. Ubåten saknade nationell märkning eller andra beteckningar, och i tornet kunde Sturkman se några män som spanade på honom med kikare. När Sturkman närmade sig ubåten med sin fiskebåt fisk han k-pistar riktade mot sig, varpå han vände och åkte hem igen. Innan han for hade han emellertid hunnit se en flagga med en stjärna på, som dock inte såg ut som sovjetuniones flagga.

Tillbaka på Sturkö berättade Sturkman för Svensson vad han sett, varpå Svensson ringde till regementet i Karlskrona. Där blev han först inte trodd, men så småningom blev han lovad att saken skulle undersökas.

Smyge anländer

Det svenska försvaret skickade Vedettbåten Smyge till den utpekade platsen, där man till sin stora förvåning faktiskt hittade en grundstött ubåt. I tornet stod fyra personer med kikare, och bakom dem kunde man ana en man med ett automatvapen. I tornets topp vajade en flagga som man kände igen – den sovjetiska örlogsflaggan.

Den svenska insatschefen om bord på Smyge, kommendörkapten Karl Andersson, beslutade tillsammans med sin chef att Smyge skulle gå upp jämsides med ubåten. Man placerade Smyge på ubåtens styrbordsida och vid elvatiden på förmiddagen klättrade Andersson över till ubåten.

Andersson försökte kommunicera på engelska med den utländska besättningen, men ingen verkade förstå vad han sa. När han bytte till tyska gick det bättre, och Andersson kunde börja tala med ubåtens befälhavare som presenterade sig som Anatolij Michailovitj Gusjtjin, kommendör av tredje graden.

Enligt Gusjtjin hade ubåten fått fel på radiopejlen, gyrokompassen OCH navigationssystemet och därför navigerat fel och råkat hamna i den svenska skärgården. Dessutom hade man problem med ekolodet. Gusjtjin bad om att få kontakt med den sovjetiske konsuln i Sverige, och bjöd med Anderson ned i manöverrummet där de tillsammans intog en enklare måltid.

Ungefär halv ett på eftermiddagen började nyheten om den grundstötta utländska ubåten sprida sig i svensk media, efter att en av fiskarna kontaktat Kvällsposten i Malmö. Då hade statsminister Thorbjörn Fälldin redan informerats av ÖB Lennart Ljung. Den första presskonferens hölls klockan 17:00.

Nu inleddes en period av diplomatiska förhandlingar på högsta nivå, där Sverige och Sovjetunionen försökte komma överens om vad som skulle ske med ubåten.

Den 6 november – U137 lämnar svenskt vatten

Efter sega förhandlingar mellan ledarna för Sverige respektive Sovjetunionen fick U137 slutligen lämna svenskt vatten den 6 november. Det hade då hunnit uppdagas att radioaktivt material befann sig ombord, och ubåten hade behövt dras loss från grundet av svensk militär eftersom den riskerade att brytas sönder i det hårda vädret. Då ubåten var loss omringades den av svenska örlogsfartyg i väntan på vidare order uppifrån.

På fredagsmorgonen den 6 november lossades U 137:s förtöjningar och ubåten påbörjade sin resa tillbaka till Sovjetunionen. Ungefär 5 km ut på internationellt vatten överlämnades ubåten formellt över till den sovjetiske viceamiralen Alexej Kalinin på jagaren Obraztsovyj. Eftersom vädret var så hårt kunde inte någon skriftlig kvittens göras, utan överlämningen skedde via radio.